Meat Loaf
Kategori: hårdrock
HUR förklarar man en kärlek som brunnit med ofantlig styrka i större delen av sitt liv, trots att man aldrig träffat eller ens sett personen? HUR sätter man ord på känslorna som en röst kan väcka inom en? Och HUR förklarar man för nån att ens tårar bara beror på att en musikgigant har gått ur tiden?
Meat Loaf - jag har älskat dig och din fantastiska röst i snart trettio år, och jag har tagit platsen som din duettpartner fler gånger än jag kan räkna till. Jag är skyldig dig och den mest AMAZING textförfattare som någonsin vandrat på denna jord, Jim Steinman, det största av tack för alla stunder som "Rock and Roll Dreams Come Through" har peppat, pushat, stöttat och tröstat mig. Ni lade grunden till det musikintresse (rent av KÄRLEK) som jag kom att få, och ni är helt klart skyldiga till den passion jag har för texter. Och jag har min storebror att tacka för att skivan "Bat Out of Hell II - Back Into Hell" ens passerade mitt flickrum.
Då, tidigt nittiotal, hade jag inte en susning om vad de flesta av låtarna ens handlade om. Mer än kärlek då... Och passion, nånting större än livet självt, för det förmedlade musiken med all tydlighet. Och jag kunde inte lyssna mig mätt. Det kan jag faktiskt fortfarande inte!
Det bästa jag visste då var att få låsa in mig på brorsans rum (hallå, han gjorde lumpen och var ju ändå borta mest hela tiden) där den bra stereon med det där grymma "storebror-fixar-ljudet"-högtalarna fanns. Och sjunga duett med Meat Loaf. Högt och ljudligt, helt säkert skitfult, men med mer känsla och inlevelse än alla då aktuella "Beverly Hills"-skådisar tillsammans... Åh, underbara tid!
Sen kom ju det där vuxenlivet dundrande i en jävla hastighet, med visserligen mycket fin kärlek, men också en mer än önskvärd mängd av värk, trauma, ensamma stunder och elände. Men du lämnade mig aldrig, underbara älskade Meat Loaf - Michael Lee Aday. Din röst och musik har hållit mig sällskap genom fler ensamma stunder än någon annan röst troligtvis någonsin kommer att göra, eftersom din musik, för så många mer än mig, alltid kommer att vara odödlig.
"You're never alone 'cause you can put on the 'phones, and let the drummer tell your heart what to do. Keep on believing!"
Och jag tror. På musikens läkande kraft. På texternas tröstande ord. På att du och jag, Meat Loaf, kommer fortsätta vår långa musikaliska duett-passion tillsammans. För det är väl snällt bara att erkänna att jag fortsätter sjunga med dig än i dag. Fast brorsans rum är sen länge utbytt till både bil och kök. Med barn som åhörare. Och säkert grannar. Förlåt...
Men i min värld gillar du våra musikaliska stunder precis lika mycket som jag gör. Så vi skrålar på tillsammans - nu och för alltid!
