Perfektion!
Det här mina vänner är lycka, lugn, kärlek och liv!
RECENSION
TAR - "As If We Were Never Here"
TAR's debutalbum släpptes i slutet av mars i år, och som bandet själva säger om plattan är det tunga riff och melankoliska melodier som resulterar i denna mörka saga. Jag kan bara hålla med och jag är helt överväldigad av den
musikaliska lekfullheten som de ger oss!
Med det sagt så är det här inte ett helt enkelt album. Det håller inte en rak linje och är inte lättsam musik. Det är tungt och hårt med ganska tvära kast igenom vissa av låtarna. Melodier med sång blandas upp med skrikande och trummor som helt överskuggar allt annat, och att dessutom mixa vissa låtar och sjunga på både engelska och svenska, som i "Embrace" och "The Garden Beneath" känns så jäkla modernt och spännande! Fram för mer sånt!
Jag som i vanliga fall är en riktig textnörd fascineras så totalt av musiken på denna skiva, och dras från första stund med i en längtan efter att få fortsätta lyssna för att höra sagan fortsätta musikaliskt. Och med just första låten "My Obscure Place" sparkar TAR totalt in dörren med ett vrål liksom; Här är vi!
Det finns så mycket man kan säga om varje låt på den här skivan, och det dyker upp nåt nytt vid varje lyssning. Som "Ett Sista Farväl" tex, den låt där jag faktiskt först fastnade för den mörka, vemodiga texten, men efter några lyssningar mer och mer glider över på taktändringar och olika lager i musiken, och så känslan av att nånting släpar efter, men är det sången eller är det musiken? Det är hur som spännande och intressant, och det här har TAR lyckats extremt bra med hela skivan igenom. Det blir inte tråkigt nånstans, och lägstanivån här är så
otroligt hög!
TAR är alltså ett Göteborgsband bestående av Alexander Andersson sång, Martin Tjusling gitarr, Robin Holgersson gitarr, Otto Halling bas och Alexander Lundgren på trummor.
TAR - Foto Max Gierke
Helheten på den här skivan är ju alltså nåt så grymt fantastisk! Skrik-sången sitter rakt igenom, det är musikaliskt otroligt tight och tungt, men det går liksom inte att låta bli att hylla besten Alexander Lundgren på trummor.
Herregud mänska, hur fan gör du??!
Det är som sagt en saga att följa med i den här skivan, och hur bra och spännande än början och mitten är, så är slutet helt klart nåt extra att se fram emot! Näst sista låten "Homo Sapiens" är ren PERFEKTION! Jag tänker inte ens försöka ge mig på att säga nåt mer om den, utan kan bara uppmana, att gillar ni det minsta att lyssna på tung, mullrande, välskriven musik...då vet ni vad ni har att göra nu!
Och när sen sista låten, titelspåret "As If We Were Never Here" rullar igång så är den som ett lugnt avslutande stilla vårregn, där tårarna rinner till doften av jord och gräs...vemodigt och vackert, och det gör mig alldeles lycklig!
Tack som fan till er TAR för att ni gett mig en av de bästa musikaliska upplevelserna nånsin! Sluta aldrig göra musik!
Ha nu en grym helg hörrni! Rock on!
Anonym säger:
woop woop